Atque ibi dum vacuus queror illætabilis horæ Creditor! aëriam gradibus qui scandit ad arcem Calce ter insultans, sævo ferit impete portam, Heu! quid agam? quo terga dabo? qua parte latescam, Eripit in fœdis, carbonibus apta repostis. Egelidos subitus manat mihi sudor in artus, Stantque payore comæ, et tremulis vox faucibus hæret, Tanta viri macies, rugosaque pallet imago! Dextra minax tabulas longa ratione notatas, (Dî nobis meliora, horroremque hostibus illum !) Porrigit: huic similis succedit pone minister, Fronte truci, dictus mortali nomine Lictor: Cui digitos mira Superi virtute tenaces In genus armarunt nostrum ; quos debitor uncos Sentiat infixos humero si forte sequaci, It comes infelix (eques incantatus ut olim,) To some enchanted castle is conveyed, Of money, Pallas sets the captive free. J. Philips, Ch. Ch. Oxford, 1703. XXXII. The Redbreast. THE Redbreast, sacred to the household gods, Against the window beats; then, brisk, alights And pecks, and starts, and wonders where he is; Attract his slender feet. Thomson. In magicas clausis munitas turribus ædes : Quam prius aut Maiæ proles, inopumve misertus XXXII. Rubecula. INGENUÆ mentis, pulcræque Rubecula formæ, Huc iterum, (hiberno frigent namque omnia cœlo, Huc fidenter ades: non te mala vincla manebunt, Sed domus et simplex, et sine fraude Lares. G. B. XXXIII. The Occan. ROLL on, thou deep and dark blue ocean, roll. He sinks into thy depths with bubbling groan, Without a grave, unknelled, uncoffined, and unknown. Byron. XXXIV. The Rainbow. My heart leaps up when I behold A rainbow in the sky! So was it, when my life began; So is it now I am a man; So let it be, when I grow old, Or let me die. The child is father of the man, Wordsworth. XXXIII. ΘΑΛΑΣΣΑ. ΚΛΥΖΕΟ, κυανέη βαθυδινήεσσα θάλασσα, μυρίαι ἦν τ' ἄλλως νηῶν στίχες ἐκπερόωσιν. ἔφθαρται μὲν γαῖ ̓ ὑπ ̓ ὀλοῇσι φρεσὶν ἀνδρῶν, ἄνδρας δ' αἰγιαλὸς περί περ κρατέοντας ἐέργει. ὑγρῷ δ ̓ ἐν πεδίῳ εἴ τις φθόρος αἰνὸς ἐτύχθη, ἐκ σέθεν εὔχεται εἶναι· ἐφάνθη δ ̓ οὐδέ τι τέκμαρ ἀνδρῶν, ὅσσον ὄνειρος, ὀλέθρια ἔργα πυθέσθαι, πλὴν αὐτῶν τινὸς ὀλλυμένου, ὅς τ ̓ εἴκελος ὄμβρῳ σοῖς φάνη ἐν βένθεσσι μίνυνθά περ οὔ τι μάλα δήν, αἶψά τ ̓ ἀνεβρόχθη, περὶ δ ̓ ἔστενε κῦμα χανόντα, οὐ τάφῳ οὐδὲ γόοισι κεκαδμένον οὐδὲ λέβητι. J. R. XXXIV. Frís. PECTUS exultat trepidum, videnti Hoc erat dudum puero, hoc viriles Hoc seni detur precor,―aut perire : Nam virum gignit puer; inde nostræ Tempora vitæ. W. B. J. |